Väcker denna tråd till liv igen, med hänvisning till de speciella inreseregler som nu tillämpas gentemot vissa nationaliteter (som effekt av pandemin). Överlag har det väl varit också en del geopolitiska beslut, på senare år, som fått mig att fundera på kring detta.
Funderar, i skenet av ovan, på att återtaga också norskt medborgarskap. Berövades det norska medborgarskapet iom Sveriges EU-inträde 1995/1996, där jag inte längre tilläts resa med min far som är Svensk/Italiensk (alltså EU-medborgare x2).
Ett ytterst litet antal personer som drabbades då det bara återstod något år innan Schengen implementerades i Norge, och kort därpå kom också undantagstillåtelse för dubbelt medborgarskap i relationen Norge-Sverige. Som om det inte vore nog så utreds nu om jag förlorade rätten till mitt italienska medborgarskap i samma process (invecklad historia...).
Den praktiska betydelsen för det sista dör dock med mig, med tanke på att min sambo är Svensk-brittisk och högst tre pass tillåts för våra barn. Att då prioritera dubbla EU-pass känns därmed onödigt i sammanhanget.
Så sent som den 1 Januari i år började Norge tillåta dubbla medborgarskap, samt därigenom en speciell möjlighet för de som "tvångsmässigt" (i praktiken, om jag som barn inte skulle flytta till Norge igen) berövats nationaliteten att återta densamma.
Fler än mig som funderat mer på medborgarskapsfrågor den senaste tiden, alternativt gjort slag i sak? Misstänker, av den allmänt demografiska bilden i Sverige, att vi säkert är fler forumvänner som har (eller har rätten till) fler pass än ett?