Kimmen00
Medlem
Hej allihopa!
Här följer en skildring av sommarresan 2018 som gick till olika öar i Nordmarianerna och Micronesien. Två vuxna och två barn (9 och 6 år). Jag kommer inte fokusera endast på flygen utan även på upplevelserna på plats.
Att få tag på fyra biljetter i business var en utmaning, den absolut största problematiken var att få till flygen i Europa så de tajmade long haul-flighterna. Detta gjorde att vi var tvungna att åka economy intra-Europa. Rutten var följande:
Visa antal miles, tid och stor karta på Great Circle Mapper
Biljetterna GUM-SPN-ROR köpte jag separat hos United.
DEL ETT, resan dit.
Arlanda – Warzawa, LO454
Starten gick på förmiddagen på midsommardagen och började med sedvanlig frukost i Gold på T5:an. En underlig grej som hände vid inchecking vid SAS-diskarna var att de kunde inte checka in bagaget hela vägen till Guam utan det var tvunget att hämtas ut i Narita, detta på grund av att hon menade att systemet inte tillät så lång tid mellan avresa och ankomst. Vi hade ju i princip maxat ut 1 dygn både i Incheon och Narita. Jahaja, inget att göra åt det.
Därefter var det dags att boarda första flyget, LO454, en LOT CRJ-900 till Warszawa. ”Ett litet flyg” tyckte barnen som var imponerade av att gå upp för en trappa till flyget. Det var inget att egentligen skriva så mycket om, 1,5 h i luften innan vi tog mark i Warszawa. CC var helt OK och det serverades enkel snack under turen.
LOT Polish Airlines Elite Club Lounge Warsaw
Väl på Chopin hade vi runt 2,5 h innan nästa flyg gick så gick för att äta och dricka lite i LOTs lounge. Jag har besökt den flera gånger förut och tycker det är en helt OK lounge. Jag gillar den inre ”Elite club”-delen för Star Alliance Gold och det var där vi parkerade oss. Det serverades varma och kalla rätter, bland annat tomatsoppa, grillspett och diverse smörgåsar och kallskuret, olika sorters snacks och desserter fanns det också. Elite Club en öppen bar med röda/vita viner, mousserande och prosecco, öl på tapp samt ett tilltaget spritbord. Den enda nackdelen med loungen är att den kan kännas lite klaustrofobiskt pga frånvaron av fönster och efter en timme valde vi att flytta ut i den mer luftiga Business-loungen. Matutbudet var ganska likt Elite Club (men färre av allt) och det var färre spritsorter samt andra vinsorter.
Warszawa – Frankfurt, LH1349
LH1349, en A320-200 tog oss till Frankfurt. Även detta en flygning på runt 1h30min som inte lämnar några spår, varken positiva eller negativa. CC var snabba och effektiva och serverade ägg- eller skinkmacka (trekanter) med en Warsteiner till. När vi landat på Frankfurt och begav oss mot non-schengen delen var det absurt lång kö fylld med kineser och koreaner till passkontrollen. Som tur va upptäcktes vi en säkerhetsvakt som vinkade igenom oss till handikapp/special needs-fållan som var tom. Efter bara en 10 min var vi genom på andra sidan.
Air Canada Maple Leaf Lounge Frankfurt
Vi beslutade oss att loungehänga lite i Air Canadas lounge. En riktigt bra lounge med utsikt över plattan. Matutbudet är ganska likt Lufthansas Senator-lounger. Varm och kall mat bestående av bland annat tysk korv med pretzels, någon sorts gryta med potatismos, salladsbord samt diverse kallskuret och en massa snacks och godis. Franziskaner weissbier på tapp, olika röda/vina/bubbel samt standard urvalet av spritsorter. En favorit på Frankfurt.
Anas BB8 på Frankfurt..
Frankfurt – Seoul, OZ 542
Flyget skulle gå 1830 och vid 1745 boardade vi Asianas OZ 542, de kör A380-800 mellan fra-icn och businessplatserna är på ovanvåningen. Det är en stor del av övervåningen som är C och det är indelat i två mindre ”kabiner” med galleyt mellan. Rad 7-11 är längst fram och 12-24 är bakom Galleyt. Bakom Rad 24 tar economy vid. Vi hade rad 14e och f samt 15 d och g. Asianas Business Smartium-stolar är så att vartannat mittsäte sitter stolar vända mot varandra och vartannat vända från varandra. Det förekom lite klagomål från barnen som ville sitta mot varandra så de vuxna fick de sämre sätena (sämre om man åker i sällskap alltså).
Det var i princip fullt i C och flygvärdinnorna fick göra skäl för lönen denna flygning, de var på språng i stort sett hela tiden. Servicen var utmärkt och de kom snabbt och tog upp beställningar. Vi valde från den västerländska menyn. Till förrätt åt jag och min fru en helt suverän kräft- och räksallad, den bästa i luften helt klart! Ungarna fick väldiga mängde mat, det var massor av ost-sticks, fruktsallader, godis, choklad, snacks och huvudrätten var köttbullar och pasta. De kollade på film och tryckte i sig onyttigheter till de storknade och på kvällen bäddades de ner och somnade snabbt. Det var ett himla springande runt våra barn som hade 1-2 flygvärdinnor runt sig stup i kvarten och som gav barnen mer onyttigheter och skrattade och skämtade.
Grym kräftsallad
IFE:n är 15 tum stor och jag upplevde som det var ett snabbt gränssnitt. Dessutom stort filmutbud, med hela säsonger av t.ex. Big Bang Theory och Two and a Half Men. Mängder av asiatiska filmer (med engelsk text) samt nya hollywood-rullar.
Ungarna parallell-tittar på Grease
Amenity kits var från L’Occitane, den kom formen av ett surfplattefodral och innehöll både ögonkräm, hand lotion, nåt testprov för en ny kräm, kam och tandborste/tandkräm. Glad fru som plundrade alla våra fyra på L’Occitane-krämerna. Fodralen var mycket nyttiga denna semester då vi ofta förvarande mobiler, plånbok etc i dem.
Den enda smolken i bägaren var att dryckesservicen blev lite lidande pga beläggningen (?), det tog tid att få dricka och deras småglas tömdes ganska omgående. Dessutom fick jag fel drink när jag beställde, fick en manhattan när jag skulle haft en whiskey sour, men men. Man fick beställa in mer istället.
Det blev en ungefär 4 timmars sömn innan det var dags för frukost och inflygning. Frukosten (västerländsk; yoghurt, musli, bröd, äggröra) var mycket välsmakande men ganska standard i C och ungarna fick en anpassad variant med fruktyoghurt och fruktskivor till.
Vi landade på tid 1150.
Summering: Asiana levererade, det var en riktigt bra flygning med service i toppklass, där har SAS verkligen något att lära sig av.
Seoul – en dag på hotellet
Det gick smidigt och snabbt med tull och liknande men som Dr Miles varnat för så gick det inte att besöka loungen på air-side (som vi hade plan att hänga i om vi skulle tagit en organiserad tur från flygplatsen) om man sedan skulle land-side så vi gick rakt ut land side.
Vi hade bokat Grand Hyatt Incheon då vi hade 21 timmar till nästa flygning mot Narita. Det var ett Hyatt Club-rum med tillgång till deras Club Lounge ”Grand Club”. Det gick skyttel-bussar utanför flygplatsen och tog runt 10 min att ta sig till hotellet.
Då ungarna endast sovit fyra timmar samt vart uppe tidigt på midsommardagen kände vi oss alla alltför trötta för att följa den ursprungliga planen att ta en utflykt och besöka en marknad på dagen. Istället spenderades några timmar vid hotellets pool och det var en lite annorlunda upplevelse som höll på att sluta med besvikelse för barnen. Det visade sig att det var obligatoriskt med badmössa. Vuxna som barn! Såklart hade vi ingen så en vänlig kvinna erbjöd sig att låna ut en till dottern som då ändå vägrade. Så småningom blev det godkänt av badvakterna med uppsatt hår och keps. Det fanns massor av aktiviteter på hotellet för att fylla dagen, basketplan, fotboll, lekplats och nintendo-rum.
Grand Lounge Hyatt Incheon
På kvällen åt vi väldigt bra middag i loungen. Loungen är stor och luftig med utsikt över flygplatsen. Det var affärsmän (och kvinnor) samt några amerikanska turistfamiljer som besökte loungen under kvällen. Under deras ”evening cocktails” (mellan kl 18-20) serverades, som det är brukligt i en exceutive lounge, en mängd plockmat. Det var nudlar, kimchi, kycklingspett, pasta, dumplings och sushi. Dessutom champagne och en uppsjö spritsorter, 2 olika vita och röda samt kinesisk, koreansk, japansk och amerikansk öl. Generellt väldigt hög kvalité på denna hotell-lounge.
Utsikt från Loungen
Servicen var korrekt och snabb, de fixade kaffe, hämtade mer dricka om man var lat och inte gjorde det själv. Efter det var alla var trötta och det var dags för en tidig kväll.
Incheon – Narita OZ102
Dagen efter var det dags att flyga till Narita på morgonen. Vi åkte till flygplatsen och åt frukost i Asianas lounge. En mycket trevlig (och stor) lounge med bra matutbud, dock en fruktansvärd ruljans, det kändes som en jättelik matsal med hundratals människor i loungen. Ungarna hann med lite massagestolar innan det var dags för dagens flygning.
Även detta var en A380 och denna gång satt vi framför galleyt på rad 8 och 9. Det var en kort flygning, endast 2,5 timmar men det serverades kaffe, frukost och drinkar. Väldigt trevliga flygvärdinnor och riktigt bra service även här. Koreanskorna gullade en massa med barnen som fick pysselpaket och gosedjur att slösa bort tid med. Klockan 11 landade vi på Narita flygplats.
Narita
Att passera immigration i Narita har de gånger jag vart där gått snabbt och smidigt men denna gång var inte roligt. Vi hamnade med hundratals koreaner i en ganska så lång kö som sniglade sig fram och det tog nästan 1,5h att komma genom!
Vi hade bokat Crowne Plaza Narita och på typiskt japanskt manér kom skyttelbussen på minuten som det stod och gick exakt när den skulle. Det tar ungefär en kvart att åka till hotellet. Vi checkade in snabbt och slängde in väskorna, klädde om innan vi gick ut för att ta en ”tur ner på stan”. Det var över 30 grader ute och det kändes!
Hotellet erbjöd kostnadsfria bussturer till Narita stad enligt ett schema som stod uppställt på ett bord vid utgången. Vi hoppade på och åkte till Naritasan Shinshoji Temple. Ett stort buddhisttempel från 1000-talet. Vi besökte tempelparken, tittade på sköldpaddsdammar och vattenfall. Vi besökte även en buddhistisk bönestund. Det var en väldigt bra utflykt, det fanns många skyltar på engelska i parken som förklarade olika historiska aspekter. Riktigt intressant och rekommenderas om någon har lång transfer tid i Narita.
Tempelparken
Efter det strosade vi utmed Omotesando, en gammaldags shoppinggata med massor av småbutiker och restauranger. Rekommenderas!
På eftermiddagen tog vi en Uber till Aeon Mall, ett stort shoppingcenter i Narita. Efter flera timmars shopping samt middag i deras food court gick vi ut för att ta en taxi hem till hotellet. Då visade det sig att Crowne Plazas skyttelbuss hade en hållplats precis utanför ingången och den dök upp efter 5 minuter så tog vi hotellets buss hem och efter 6 timmar var alla lite trötta i fötterna.
Narita airport
Alla vaknade utvilade och vi begav oss ganska så snabbt till flygplatsen för att äta frukost i loungen. I ANAs lounge blev det brunch med Udon-nudelsoppa, sushi, kyckling samt traditionell frukost till de små. När det var dags att boarda gick vi till gaten men såg hur planet stod ute på plattan med massor av tekniker och blinkande bilar runt planet. Jaha, försenat en timme! Vi begav oss då till Uniteds lounge som låg bara 100 meter från Gaten. Den loungen har utsikt över plattan och vi hängde lite till med snacks och dricka.
Nytt besked: planet försenat ytterligare en timme! Suck! Tur att ungarna är vana att vänta och hänga i lounger: de ritar och pysslar och är nöjda ändå.
Nytt besked: planet försenat ytterligare 3 h! Där försvann vår plan på att bada och sola hela eftermiddagen, surt men vi som vi sa till varandra: man kunde ha det sämre när vi körde Saképrovning i ANAs lounge.
Istället för en kortis på flygplatsen fick vi köra loungehäng båda ANAs samt Uniteds lounger i 6 timmar.
Många av er har väl vart i dessa så jag beskriver de inte ingående men ANAs är väldigt bra, deras currykyckling är mycket god. Och de olika nudlarna vid nudelstationen är suveräna.
Uniteds lounge är direkt inte i klass med Uniteds på Heathrow men den var ändå en bra United-lounge med kycklingvingar, chips, sushi och de eviga gurk/morotsstavarna. Bra med finfika hade den också!
Fix och tricks av motorn?
Narita – Guam UA827
Efter 5 timmars försening lyfte till slut planet mot Guam. Det var något fel i bromsarna så United hade väntat in en annan kärra som fick flyga oss. Det ursprungliga flygplanet arbetade de fortfarande med när vi lyfte. UA827 är en 737-800. Förut körde United 777: or på denna linje men från och med i våras ändrade de hela den mikroneiska-tidtabellen och det blev 737: or från Narita. Business-sätena är 2+2 och är likadana som United har på deras Intra-USA plan. De är helt OK för en kortare flight (denna var runt 4 timmar), ganska breda lädersäten med bra pitch. Servicen var kvick, pursern fyllde på glasen non stop och det var en okej kycklingpasta till middag. Därmot var IFE:n på dessa kärror under all kritik. Lågupplöst 7’’ med extremt begränsat urval. Men det var denna flight inget som störde då frun sov och jag läste.
Efter 4 timmars flygning landade vi klockan 2130 lokal tid. Vi var i princip ensamma på en öde flygplats och efter en taxi var vi framme på hotellet klockan 22. Äntligen!
(Jag gjorde för övrigt en claim till United på förseningen och blev erbjuden 75 dollar per skalle, något som jag använde till resan på höstlovet nu då vi köpte separata biljetter EWR-MIA när vi ska på kryssning)
Fortsättning följer snart. Skall bara redigera lite.
Här följer en skildring av sommarresan 2018 som gick till olika öar i Nordmarianerna och Micronesien. Två vuxna och två barn (9 och 6 år). Jag kommer inte fokusera endast på flygen utan även på upplevelserna på plats.
Att få tag på fyra biljetter i business var en utmaning, den absolut största problematiken var att få till flygen i Europa så de tajmade long haul-flighterna. Detta gjorde att vi var tvungna att åka economy intra-Europa. Rutten var följande:
Visa antal miles, tid och stor karta på Great Circle Mapper
Biljetterna GUM-SPN-ROR köpte jag separat hos United.
DEL ETT, resan dit.
Arlanda – Warzawa, LO454
Starten gick på förmiddagen på midsommardagen och började med sedvanlig frukost i Gold på T5:an. En underlig grej som hände vid inchecking vid SAS-diskarna var att de kunde inte checka in bagaget hela vägen till Guam utan det var tvunget att hämtas ut i Narita, detta på grund av att hon menade att systemet inte tillät så lång tid mellan avresa och ankomst. Vi hade ju i princip maxat ut 1 dygn både i Incheon och Narita. Jahaja, inget att göra åt det.
Därefter var det dags att boarda första flyget, LO454, en LOT CRJ-900 till Warszawa. ”Ett litet flyg” tyckte barnen som var imponerade av att gå upp för en trappa till flyget. Det var inget att egentligen skriva så mycket om, 1,5 h i luften innan vi tog mark i Warszawa. CC var helt OK och det serverades enkel snack under turen.
LOT Polish Airlines Elite Club Lounge Warsaw
Väl på Chopin hade vi runt 2,5 h innan nästa flyg gick så gick för att äta och dricka lite i LOTs lounge. Jag har besökt den flera gånger förut och tycker det är en helt OK lounge. Jag gillar den inre ”Elite club”-delen för Star Alliance Gold och det var där vi parkerade oss. Det serverades varma och kalla rätter, bland annat tomatsoppa, grillspett och diverse smörgåsar och kallskuret, olika sorters snacks och desserter fanns det också. Elite Club en öppen bar med röda/vita viner, mousserande och prosecco, öl på tapp samt ett tilltaget spritbord. Den enda nackdelen med loungen är att den kan kännas lite klaustrofobiskt pga frånvaron av fönster och efter en timme valde vi att flytta ut i den mer luftiga Business-loungen. Matutbudet var ganska likt Elite Club (men färre av allt) och det var färre spritsorter samt andra vinsorter.
Warszawa – Frankfurt, LH1349
LH1349, en A320-200 tog oss till Frankfurt. Även detta en flygning på runt 1h30min som inte lämnar några spår, varken positiva eller negativa. CC var snabba och effektiva och serverade ägg- eller skinkmacka (trekanter) med en Warsteiner till. När vi landat på Frankfurt och begav oss mot non-schengen delen var det absurt lång kö fylld med kineser och koreaner till passkontrollen. Som tur va upptäcktes vi en säkerhetsvakt som vinkade igenom oss till handikapp/special needs-fållan som var tom. Efter bara en 10 min var vi genom på andra sidan.
Air Canada Maple Leaf Lounge Frankfurt
Vi beslutade oss att loungehänga lite i Air Canadas lounge. En riktigt bra lounge med utsikt över plattan. Matutbudet är ganska likt Lufthansas Senator-lounger. Varm och kall mat bestående av bland annat tysk korv med pretzels, någon sorts gryta med potatismos, salladsbord samt diverse kallskuret och en massa snacks och godis. Franziskaner weissbier på tapp, olika röda/vina/bubbel samt standard urvalet av spritsorter. En favorit på Frankfurt.
Anas BB8 på Frankfurt..
Frankfurt – Seoul, OZ 542
Flyget skulle gå 1830 och vid 1745 boardade vi Asianas OZ 542, de kör A380-800 mellan fra-icn och businessplatserna är på ovanvåningen. Det är en stor del av övervåningen som är C och det är indelat i två mindre ”kabiner” med galleyt mellan. Rad 7-11 är längst fram och 12-24 är bakom Galleyt. Bakom Rad 24 tar economy vid. Vi hade rad 14e och f samt 15 d och g. Asianas Business Smartium-stolar är så att vartannat mittsäte sitter stolar vända mot varandra och vartannat vända från varandra. Det förekom lite klagomål från barnen som ville sitta mot varandra så de vuxna fick de sämre sätena (sämre om man åker i sällskap alltså).
Det var i princip fullt i C och flygvärdinnorna fick göra skäl för lönen denna flygning, de var på språng i stort sett hela tiden. Servicen var utmärkt och de kom snabbt och tog upp beställningar. Vi valde från den västerländska menyn. Till förrätt åt jag och min fru en helt suverän kräft- och räksallad, den bästa i luften helt klart! Ungarna fick väldiga mängde mat, det var massor av ost-sticks, fruktsallader, godis, choklad, snacks och huvudrätten var köttbullar och pasta. De kollade på film och tryckte i sig onyttigheter till de storknade och på kvällen bäddades de ner och somnade snabbt. Det var ett himla springande runt våra barn som hade 1-2 flygvärdinnor runt sig stup i kvarten och som gav barnen mer onyttigheter och skrattade och skämtade.
Grym kräftsallad
IFE:n är 15 tum stor och jag upplevde som det var ett snabbt gränssnitt. Dessutom stort filmutbud, med hela säsonger av t.ex. Big Bang Theory och Two and a Half Men. Mängder av asiatiska filmer (med engelsk text) samt nya hollywood-rullar.
Ungarna parallell-tittar på Grease
Amenity kits var från L’Occitane, den kom formen av ett surfplattefodral och innehöll både ögonkräm, hand lotion, nåt testprov för en ny kräm, kam och tandborste/tandkräm. Glad fru som plundrade alla våra fyra på L’Occitane-krämerna. Fodralen var mycket nyttiga denna semester då vi ofta förvarande mobiler, plånbok etc i dem.
Den enda smolken i bägaren var att dryckesservicen blev lite lidande pga beläggningen (?), det tog tid att få dricka och deras småglas tömdes ganska omgående. Dessutom fick jag fel drink när jag beställde, fick en manhattan när jag skulle haft en whiskey sour, men men. Man fick beställa in mer istället.
Det blev en ungefär 4 timmars sömn innan det var dags för frukost och inflygning. Frukosten (västerländsk; yoghurt, musli, bröd, äggröra) var mycket välsmakande men ganska standard i C och ungarna fick en anpassad variant med fruktyoghurt och fruktskivor till.
Vi landade på tid 1150.
Summering: Asiana levererade, det var en riktigt bra flygning med service i toppklass, där har SAS verkligen något att lära sig av.
Seoul – en dag på hotellet
Det gick smidigt och snabbt med tull och liknande men som Dr Miles varnat för så gick det inte att besöka loungen på air-side (som vi hade plan att hänga i om vi skulle tagit en organiserad tur från flygplatsen) om man sedan skulle land-side så vi gick rakt ut land side.
Vi hade bokat Grand Hyatt Incheon då vi hade 21 timmar till nästa flygning mot Narita. Det var ett Hyatt Club-rum med tillgång till deras Club Lounge ”Grand Club”. Det gick skyttel-bussar utanför flygplatsen och tog runt 10 min att ta sig till hotellet.
Då ungarna endast sovit fyra timmar samt vart uppe tidigt på midsommardagen kände vi oss alla alltför trötta för att följa den ursprungliga planen att ta en utflykt och besöka en marknad på dagen. Istället spenderades några timmar vid hotellets pool och det var en lite annorlunda upplevelse som höll på att sluta med besvikelse för barnen. Det visade sig att det var obligatoriskt med badmössa. Vuxna som barn! Såklart hade vi ingen så en vänlig kvinna erbjöd sig att låna ut en till dottern som då ändå vägrade. Så småningom blev det godkänt av badvakterna med uppsatt hår och keps. Det fanns massor av aktiviteter på hotellet för att fylla dagen, basketplan, fotboll, lekplats och nintendo-rum.
Grand Lounge Hyatt Incheon
På kvällen åt vi väldigt bra middag i loungen. Loungen är stor och luftig med utsikt över flygplatsen. Det var affärsmän (och kvinnor) samt några amerikanska turistfamiljer som besökte loungen under kvällen. Under deras ”evening cocktails” (mellan kl 18-20) serverades, som det är brukligt i en exceutive lounge, en mängd plockmat. Det var nudlar, kimchi, kycklingspett, pasta, dumplings och sushi. Dessutom champagne och en uppsjö spritsorter, 2 olika vita och röda samt kinesisk, koreansk, japansk och amerikansk öl. Generellt väldigt hög kvalité på denna hotell-lounge.
Utsikt från Loungen
Servicen var korrekt och snabb, de fixade kaffe, hämtade mer dricka om man var lat och inte gjorde det själv. Efter det var alla var trötta och det var dags för en tidig kväll.
Incheon – Narita OZ102
Dagen efter var det dags att flyga till Narita på morgonen. Vi åkte till flygplatsen och åt frukost i Asianas lounge. En mycket trevlig (och stor) lounge med bra matutbud, dock en fruktansvärd ruljans, det kändes som en jättelik matsal med hundratals människor i loungen. Ungarna hann med lite massagestolar innan det var dags för dagens flygning.
Även detta var en A380 och denna gång satt vi framför galleyt på rad 8 och 9. Det var en kort flygning, endast 2,5 timmar men det serverades kaffe, frukost och drinkar. Väldigt trevliga flygvärdinnor och riktigt bra service även här. Koreanskorna gullade en massa med barnen som fick pysselpaket och gosedjur att slösa bort tid med. Klockan 11 landade vi på Narita flygplats.
Narita
Att passera immigration i Narita har de gånger jag vart där gått snabbt och smidigt men denna gång var inte roligt. Vi hamnade med hundratals koreaner i en ganska så lång kö som sniglade sig fram och det tog nästan 1,5h att komma genom!
Vi hade bokat Crowne Plaza Narita och på typiskt japanskt manér kom skyttelbussen på minuten som det stod och gick exakt när den skulle. Det tar ungefär en kvart att åka till hotellet. Vi checkade in snabbt och slängde in väskorna, klädde om innan vi gick ut för att ta en ”tur ner på stan”. Det var över 30 grader ute och det kändes!
Hotellet erbjöd kostnadsfria bussturer till Narita stad enligt ett schema som stod uppställt på ett bord vid utgången. Vi hoppade på och åkte till Naritasan Shinshoji Temple. Ett stort buddhisttempel från 1000-talet. Vi besökte tempelparken, tittade på sköldpaddsdammar och vattenfall. Vi besökte även en buddhistisk bönestund. Det var en väldigt bra utflykt, det fanns många skyltar på engelska i parken som förklarade olika historiska aspekter. Riktigt intressant och rekommenderas om någon har lång transfer tid i Narita.
Tempelparken
Efter det strosade vi utmed Omotesando, en gammaldags shoppinggata med massor av småbutiker och restauranger. Rekommenderas!
På eftermiddagen tog vi en Uber till Aeon Mall, ett stort shoppingcenter i Narita. Efter flera timmars shopping samt middag i deras food court gick vi ut för att ta en taxi hem till hotellet. Då visade det sig att Crowne Plazas skyttelbuss hade en hållplats precis utanför ingången och den dök upp efter 5 minuter så tog vi hotellets buss hem och efter 6 timmar var alla lite trötta i fötterna.
Narita airport
Alla vaknade utvilade och vi begav oss ganska så snabbt till flygplatsen för att äta frukost i loungen. I ANAs lounge blev det brunch med Udon-nudelsoppa, sushi, kyckling samt traditionell frukost till de små. När det var dags att boarda gick vi till gaten men såg hur planet stod ute på plattan med massor av tekniker och blinkande bilar runt planet. Jaha, försenat en timme! Vi begav oss då till Uniteds lounge som låg bara 100 meter från Gaten. Den loungen har utsikt över plattan och vi hängde lite till med snacks och dricka.
Nytt besked: planet försenat ytterligare en timme! Suck! Tur att ungarna är vana att vänta och hänga i lounger: de ritar och pysslar och är nöjda ändå.
Nytt besked: planet försenat ytterligare 3 h! Där försvann vår plan på att bada och sola hela eftermiddagen, surt men vi som vi sa till varandra: man kunde ha det sämre när vi körde Saképrovning i ANAs lounge.
Istället för en kortis på flygplatsen fick vi köra loungehäng båda ANAs samt Uniteds lounger i 6 timmar.
Många av er har väl vart i dessa så jag beskriver de inte ingående men ANAs är väldigt bra, deras currykyckling är mycket god. Och de olika nudlarna vid nudelstationen är suveräna.
Uniteds lounge är direkt inte i klass med Uniteds på Heathrow men den var ändå en bra United-lounge med kycklingvingar, chips, sushi och de eviga gurk/morotsstavarna. Bra med finfika hade den också!
Fix och tricks av motorn?
Narita – Guam UA827
Efter 5 timmars försening lyfte till slut planet mot Guam. Det var något fel i bromsarna så United hade väntat in en annan kärra som fick flyga oss. Det ursprungliga flygplanet arbetade de fortfarande med när vi lyfte. UA827 är en 737-800. Förut körde United 777: or på denna linje men från och med i våras ändrade de hela den mikroneiska-tidtabellen och det blev 737: or från Narita. Business-sätena är 2+2 och är likadana som United har på deras Intra-USA plan. De är helt OK för en kortare flight (denna var runt 4 timmar), ganska breda lädersäten med bra pitch. Servicen var kvick, pursern fyllde på glasen non stop och det var en okej kycklingpasta till middag. Därmot var IFE:n på dessa kärror under all kritik. Lågupplöst 7’’ med extremt begränsat urval. Men det var denna flight inget som störde då frun sov och jag läste.
Efter 4 timmars flygning landade vi klockan 2130 lokal tid. Vi var i princip ensamma på en öde flygplats och efter en taxi var vi framme på hotellet klockan 22. Äntligen!
(Jag gjorde för övrigt en claim till United på förseningen och blev erbjuden 75 dollar per skalle, något som jag använde till resan på höstlovet nu då vi köpte separata biljetter EWR-MIA när vi ska på kryssning)
Fortsättning följer snart. Skall bara redigera lite.